Succémusikalen fyller 25: ”Magin lyfte oss”
Helen Sjöholm om Kristina från Duvemåla-premiären 1995: ”Något man bara får vara med om en gång i livet”
Uppdaterad 2020-10-09 | Publicerad 2020-10-07
”Succé” och ”bland det bästa Björn och Benny gjort” – så beskrev Aftonbladet premiären av Kristina från Duvemåla den i oktober 1995.
I dag är det 25 år sedan den storslagna premiären.
– Det gick nästan inte att ta in hur många ögon och öron som vändes mot Malmö den gången, säger Helen Sjöholm till Aftonbladet.
Den 7 oktober 1995 var förväntningarna spända på Malmö Musikteater, nuvarande Malmö Opera. Giganterna Björn Ulvaeus och Benny Anderssons musikalversion av Wilhelm Mobergs Utvandrarna hade världspremiär. Kristina från Duvemåla är historien om de kärleksfulla makarna Kristina och Karl-Oskar och en liten skara människor som lämnar Småland för ett nytt liv i Amerika.
När Aftonbladet nu 25 år senare hör av sig till huvudrollsinnehavarna berättar de alla om ett hårt arbete med musikalen – men framför allt om en mycket betydelsefull period.
– Perioden med Kristina var oerhört viktig för mig, den har betytt massor, säger Helen Sjöholm som spelade titelrollen Kristina.
– Allt annat än Kristina hamnade långt ner på listan. Men magin lyfte oss. Det var omtumlande på alla plan och något man bara får vara med om en gång i livet, säger Helen Sjöholm.
Anders Ekborg, som spelade Kristinas man Karl-Oskar, berättar att musikalen betytt otroligt mycket för honom.
– Det är nästan svårt att sätta ord på. Det förändrade hela min karriär och mitt liv.
Musikalen blev genombrottet för nuvarande musikalveteranerna Helen Sjöholm och Peter Jöback, som spelade Karl-Oskars bror Robert och vars ”Guldet blev till sand” är en av de mest kända låtarna från musikalen.
– Det var tufft och frustrerande ibland – men om man älskar skapandet och den nerven som infinner sig i dom sammanhangen så var det som en dröm, säger Peter Jöback till Aftonbladet.
Marianne Mörck: ”Folk grät utanför”
En av de som stod på premiärscenen var Marianne Mörck.
– Det var en spännande premiär, folk stod upp och de slutade aldrig att applådera. Det var en man som bara reste sig och skrek, säger hon när Aftonbladet möter henne i Malmö Operas foajé.
Marianne Mörck spelade rollen som Fina-Kajsa, som utvandrar till sin son i Amerika, och var även regiassistent och barnansvarig. Hon berättar att alla i ensemblen gick in hårt för sina roller.
– Vi blev verkligen karaktärerna, det var inte något som spelades upp egentligen. Vi var de som ville bort härifrån och som ville till ett annat förlovat land, säger Marianne Mörck.
Musikalen fick ett enormt mottagande och premiären fick fyra plus i betyg av Aftonbladets recensent.
– Det var en strålande succé. Folk grät här utanför när det inte fanns några biljetter, säger Marianne Mörck.
”Samma öde – olika tidsepoker”
Även Harriet Cronström stod på scenen under premiären. Sammanlagt var hon med i 550 föreställningar i Malmö och i Stockholm.
– Det var utsålt jämt, det var som en feber i huset. Det var fantastiskt.
Harriet Cronström spelade karaktären Inga-Lena som söker lyckan genom utvandring, men som dör på skeppet över till Amerika. Hon menar att musikalens innehåll är högaktuell även i dag.
– Den handlar ju om att man utvandrade på grund av att det var så fattigt, och det är samma öde som människor som nu invandrar hit. Det var samma öde, fast i olika tidsepoker. Det kändes jätteviktigt, säger Harriet Cronström.
Efter karaktären Inga-Lenas död sjöng Harriet i kören – och gjorde minst 5–6 klädombyten.
– Först hade man en klänning som rik i Battery Park, sen var man bondfolk. Det var en fysiskt väldigt ansträngande föreställning, den tog ungefär 4 timmar och 20 minuter när den var färdig, och då var man själv ganska färdig också.
”Alla var helt stilla och lyssnade”
Christel Rönn var en av de som jobbade som påklädare bakom scenen under originaluppsättningen. I dag är hon chef för kostymteknik på operan. Under spelperioderna i Malmö jobbade hon som påklädare vid sidan av ett heltidsjobb.
– Jag jobbade på kontor, men ändå kom jag hit och jobbade fyra till fem kvällar i veckan – för det var så roligt.
Både Harriet och Christel minns särskilt scenen då Helen Sjöholm sjunger ”Du måste finnas”, extra starkt.
– När Helen Sjöholm sjöng den stod man i kulisserna, alla var helt stilla bakom och lyssnade. Fastän man hört det hur många gånger som helst blev det som en klump i bröstet. Och så sprang hon av, så skulle hon ha en sjal över axlarna, sen sprang hon runt och in på scen igen. Så hon hade att göra, Helen, säger Christel Rönn.
Helen Sjöholm – Kristina från Duvemåla
Vad har Kristina från Duvemåla betytt för dig?
– Perioden med Kristina var oerhört viktig för mig, den har betytt massor! Att få arbeta med en originaluppsättning, vara med och skapa något från grunden och att få leva med en karaktär och föreställning i fem år. Det var en roll som gav mig en stor utmaning och lärde mig väldigt mycket – både om yrket och om mig själv. Speltiden var otroligt rolig, men väldigt krävande. Allt handlade om att orka, det vill säga allt annat än Kristina hamnade långt ner på listan. Men magin lyfte oss. Hela skapelsen var en konstnärlig bubbla som tog med en på en resa varje gång. Det var en otrolig ensemble. Det var omtumlande på alla plan och något man bara får vara med om en gång i livet, säger Helen Sjöholm till Aftonbladet.
Hur var tiden runt premiären i Malmö?
– Jag minns premiären som koncentrerad och stor. Det var så mycket förväntan från både oss i ensemblen och alla utanför. Det var nervöst men lustfyllt, smått overkligt, det gick nästan inte att ta in hur många ögon och öron som vändes mot Malmö den gången. Veckorna innan premiären var så intensiva med omarbetningar in i det sista, det var stora ändringar bara dagar innan och små till och med samma dag! Det var intensivt på ett sånt sätt att jag inte riktigt kunde ta in något utanför teatern, vilket kanske var bra. Och sen – mottagandet! Helt fantastiskt.
Anders Ekborg – Karl-Oskar, make till Kristina
Vad har Kristina från Duvemåla betytt för dig?
– Det är nästan svårt att sätta ord på, det har betytt otroligt mycket. Det förändrade hela min karriär och mitt liv i övrigt ändrades samtidigt, i och med att jag fick barn. Det gick hand i hand med Karl-Oskar att bli pappa. Det var en milstolpe i livet och en fantastisk gåva att få vara med i en sådan historisk grej. Det var fantastiskt kul att det enligt varenda löpsedel var en total succé, säger Anders Ekborg till Aftonbladet.
Hur var tiden runt premiären i Malmö?
– Det var väldigt hektiskt och en otroligt stor press på alla, att nu skulle det här göras till musikal. Det var svårt att greppa hur mycket intresse det var från hela världen. Mobergs Utvandrarna är vårt nationella epos, man ville axla ansvaret. Björn och Benny, alla kände på sig att det här måste bli bra. Vi hade jobbat fram det här väldigt improvisatoriskt under några månader och inför premiären var materialet 6,5 timmar långt. De sista veckorna strök vi mest, det svåra var att minnas vad som hade strukits – är det här kvar nu? När vi väl stod där inför publiken på premiären hade vi inte gjort slutversionen mer än en eller två gånger. Sen var det extremt slitigt också, i början spelade vi sex föreställningar i veckan, och den här föreställningen var fyra och en halv timme, så vi var helt slut. Plus att man kanske inte sov så mycket. Det var som en dimma där i början, men det var fantastiskt, man älskade det varje gång man gick till teatern.
Peter Jöback – Robert, bror till Karl-Oskar
Vad har Kristina från Duvemåla betytt för dig?
– Jag lärde mig massor under ”Kristina”– perioden. Det var ett fantastiskt grupparbete under ledning av den geniala Lars Rudolfsson, Björn och Bennys text och musik och alla mina underbara kollegor, allt var på en nivå som jag längtat efter att få hamna i. Det var också startskottet för min internationella karriär inom musikteater. Jag är oerhört tacksam för det. Vi kom varandra så nära och jag fick vänner för livet! Jag är oerhört imponerad och inspirerad av dom människor jag mötte, säger Peter Jöback till Aftonbladet.
Hur var tiden runt premiären i Malmö?
– Jag njöt varje sekund – jag älskade skapandet och det faktum att vi fick vara med och forma ett nytt musikteaterverk på världsnivå. Det var mycket som ändrades och ströks och skrevs nytt hela tiden. Det var tufft och frustrerande ibland – men om man älskar skapandet och den nerven som infinner sig i dom sammanhangen så var det som en dröm!
Åsa Bergh – Ulrika i Västergöhl
Vad har Kristina från Duvemåla betytt för dig?
– Den har haft sjukt stor betydelse för mig. Bara att ha varit med i en originaluppsättning och precis just den uppsättningen som var så bra. Jag är jätteförtjust i Mobergs böcker och i karaktärerna, det är en del av vår historia och ett stort mästerverk. Jag är fortfarande så kär i verket, man tröttnade inte på materialet trots att vi spelade den så länge, säger Åsa Bergh till Aftonbladet.
Hur var tiden runt premiären i Malmö?
– Nervöst var det ju men det var jäkligt häftigt när premiären väl var. Det var så kul att jobba med det här materialet och vara med under deras skapandeprocess, och det pågick nästan ända fram till premiären. Det är spännande att vara med i en originaluppsättning och att de skrev samtidigt som vi repeterade. Alla var också så måna om att verket skulle bli bra, när man lyckas få med sig alla åt samma håll så blir det en så jäkla stark energi, det blir så mäktigt.
