Fjällvandringar, naturupplevelser och friluftstankar.

Har under 2000-talet fått förnyad möjlighet att gå i fjällen, vilket jag tidigare gjorde på 70-talet. I Skåne där jag bor finns inga fjäll, så där blir det mest utflykter i Lunds kommun med fågelkikare, kamera och kaffetermos.

I den svenska fjällvärlden har det mest blivit vandringar i Sarek och Padjelanta som lockar med stora orörda naturområden. Djurlivet i dessa nationalparker intresserar mig också, och jag har bland annat gjort en del fågelinventeringar för Lunds Universitets räkning. Jag har också skrivit en bok för fjällbesökare: Vandringsturer i Sarek (utgiven på Vildmarksbiblioteket). De senaste åren har jag undersökt Präststigen, en gammal färdväg i Kvikkjokksfjällen. Dessa undersökningar har också resulterat i en bok som nu är utgiven och finns att köpa.

Under det senaste decenniet har det även blivit ett antal vinterturer på skidor i fjällvärlden. Att vistas en hel vecka (eller mer) i tält bland de snöklädda fjällen är en annorlunda och fascinerande upplevelse. Men jag och min kompis Anders tycks ha en märklig förmåga att hamna i snöstorm och oväder!

Det enkla livet i naturen tycker jag är mycket tilltalande. Bara ha med sig så mycket som får plats i en ryggsäck. Klara matlagning, brödbak och annat på friluftskök. Sova i tält med naturen på andra sidan tältväggen. Uppleva möten med fåglar och andra djur. Och ständigt bli fascinerad av naturens storslagenhet. Ofta har jag någon eller flera fjällvänner med på turen, men det händer ibland att jag reser helt själv.

När det gäller min aktivitetsnivå så varierar den under året. För det mesta är det nog Blå som stämmer bäst men vissa perioder är den säkert Röd (även om sportighet inte är något utmärkande drag för mig).

Användarnamn: fowwe

Intressen: Fågelskådning, Friluftsmat, Vandring, Turskidåkning, Litteratur, Navigering, Foto, Utrustning

Mer på profilsidan


Kategorier:

Etiketter:

Länkar:

Vita hägrar på fiskafänge

Någon gång i månaden packar jag ryggsäcken med tält och sovsäck och ger mig ut på övernattning. Igår var det dags igen. Ett av de ställen jag ofta använder är Almentornet vid Krankesjön utanför Lund. Almentornet är ett fågeltorn som passar bra att äta frukost vid när jag stigit upp på morgonen.

En annan fördel med stället är att jag lätt kommer dit ut även om kvällen blivit sen. Igår hade jag lärarjobb hela dagen och lite bokskrivande på kvällen. Jag kom inte iväg med bilen förrän efter klockan 23. Skogen var mörk när jag gick genom den med minimalt ljus på pannlampan. Någon gång har jag hört vildsvin böka i skogen men nu var det tyst.

Tältet restes och jag sov som en stock hela natten, med ett par avbrott. Ett sådant orsakades av en kattuggla som satt 5-10 meter från tältet och skrek högt: ke-vitt, ke-vitt, ke-vitt!

På morgonen tog jag en promenad för att få igång blodomloppet innan frukosten. Många fåglar rörde sig i luften och bland träden. Det är ju flyttningstider och gott om finkar, rödhakar, trastar och mycket annat.

Utanför tornet låg massor med änder och svanar. Och så var det ägretthägern! Det stod ett kritvitt exemplar (ja, alla dessa hägrar är lika vita) i vattnet rakt utanför tornet. Strax kom det en till. Och så höll det på hela förmiddagen, samlingen fylldes på efterhand. Ganska ofta lyckades någon av dem fånga en liten fisk som tvingades ner genom den smala halsen.

Vid ett tillfälle kom en vanlig gråhäger också. Då kunde man jämföra storleken.

I vissa vinklar ser gråhägern betydligt större ut än ägretthägern. Det kan delvis bero på färgen, för i måtten skiljer det inte många centimeter. Fast det är sant, den vita hägern är smalare, mer elegant. Det märks på vikten också, den vita väger något mindre. Och halsen är nästan osannolikt lång och smal. 

Ägretthägern var en verklig raritet för inte så många år sedan. Men 2012 konstaterades den första häckningen i Sverige (på Gotland). Det ser ut som den håller på att etablera sig, och i vilket fall så ser man fler och fler på vårar och höstar här i Skåne. Annars häckar den i exempelvis Lettland där jag har varit och tittat på den.

Till slut stod det 11 stycken vita hägrar utanför tornet (fast bara 10 kom med på denna bild). Och i hela sjön såg jag 19. Men det hade setts fler för en vecka sedan, hela 27 stycken! Så då kan man undra hur många som uppehöll sig i hela Skåne.

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2018-10-21 10:22   hansnydahl
Fina bilder på den eleganta Ägretthägern! Har aldrig haft möjlighet att se den fågeln i det vilda - även om den påstås ha observerats i Sveriges alla landskap. Gråhägern är inte populär bland andra fåglar - såg den en gång sätta i sig en unge till en sothöna efter att först ha skakat livet ur den.

Företagsamt av dig att tälta även i närmiljön - kanske kan det hålla fjällvandringsabstinensen stången ...
 
Svar 2018-10-21 15:38   fowwe
Tack, Hans! Det där med fjällabstinensen fungerar så här för mig: genom att tälta på vinterhalvåret hemmavid har jag närkontakt med den. Abstinensen, alltså. Annars kommer den övergå till minnen och drömmerier utan större förbindelse med verkligheten. I värsta fall att de praktiska momenten och förberedelserna börjar kännas ovana. Jag vill inte bli bekväm och börja nöja mig med surrogat på somrarna... ;-)

De vackra, vita fåglarna är nog inga helgon de heller. Många fåglar äter vad de kommer åt, och andra arters ägg och ungar står oftare på menyn än vad man tänker sig.
 
2018-10-22 14:43   OBD
Vad härligt att ta sig ut för en övernattning som du gör! Jag har tidigare gjort det, men oftast utan tält. Övernattat i vindskydd eller under bar himmel. Nu börjar det kännas som att åldern tar ut sin rätt. Men suget finns. :-)
Minns ett larm om Ägrätthäger här 1990. Tyvärr bommade jag den då och har heller inte sett den senare. 27st samtidigt på en plats! Och det är väl inte osannolikt att det fanns fler på andra platser vid den tidpunkten. Har du någon idé om orsaken till ökningen, och t.o.m. häckning, i Sverige? Varmare klimat eller???
Som vanligt levererar du fina bilder.
 
Svar 2018-10-25 23:31   fowwe
Roligt att du uppskattade hägrarna. Det är fina fåglar som man kan titta länge på. Men vad ökningen beror på vet jag inte. Har inte hört talas om att det blivit vanligt med höckning i landet. Men de måste ju komma nånstans ifrån.
När du nämner tältning utan tält så ger det minnen. Jag sov ofta under bar himmel förr. Ibland fick man rädda sig undan regn ellr snö. Då känns tält väldigt ombonat, faktiskt. Nästan som hemma ;-).
 
2018-10-26 11:07   ulindh
Vackra hägrar som du fångat på bild. Den flygande hägern speciellt, så vacker gul näbb. Flyttar de eller stannar de i Skåne?
 
Svar 2018-10-26 21:09   fowwe
Ja, visst är de tjusiga? När det gäller deras vanor så tycks det vara så att en del av dem försöker stanna om de kan. Det är många fågelarter som gör så, men långtifrån alla. Kommer det en köldknäpp, då måste de sticka söderut eftersom det blir svårt att hitta vatten att leta föda i. Ungefär på samma sätt tänker de grå hägrarna och rördrommen.
 
2018-10-27 15:33   skogsfia
Fina bilder! De är verkligen smäckra. Finns dessa fåglar även i Karibien? Vi såg ofta en liten smäcker vit häger på många öar, ofta som sällskap till en ko (!) men vet inte om det är samma art eller någon annan.
Visst är det härligt att komma ut och övernatta i naturen även i södra Sverige. Jag försöker också få till några turer, kanske inte om det ligger snö men sen höst och tidig vår och det är ett utmärkt sätt att höja livskvaliteten under den mörkare årstiden. Tack för ett trevligt inlägg!
 
Svar 2018-10-31 20:15   fowwe
Tack för uppskattningen! Om ägretthägern finns i Karibien vet jag inte, men det är inte omöjligt (eller en liknande art). Det finns också vita, mindre hägrar som det verkar som du har sett där. Och ja, vissa går gärna ihop med kor.
Vinterturer i närområdet är ett bra sätt att hålla kontakten med naturen medan man väntar på kommande vår. Har du prövat övernattning i vindskydd? Det är ganska okomplicerat och med en varm sovsäck (eller två inne i varandra) så behöver man inte hålla en eld igång under natten.
 

Läs mer i bloggen

Hardeberga – vandringar i underskattad landsbygd

En så stor stad som Lund uppslukar lätt intresset hos dem som bor där. I ännu högre grad gäller detta den betydligt större staden Malmö. Det är lätt att upphöja livet i staden som mer intressant och mer betydelsefullt är livet i exempelvis en liten by (som kanske rentav är på väg att avfolkas).

Det finns något motsägelsefullt i en stor stads lockelse. Å ena sidan får man känslan av att det händer väldigt mycket, ett myllrande liv. Å andra sidan upplever man att staden är möjlig att få överblick över, att begripa sig på. Det senare är naturligtvis en illusion, till stor del skapad av arkitekturen som målar upp de stora linjerna för oss. Dessa skapar ordning och sammanhang åt det vi ser och döljer det mesta som finns bakom fasaderna. Vi får känslan att vi förstår. Men vem kan greppa ens en bråkdel av vad som sker bakom just dessa fasader? Inte ens i ett medelstort bostadshus är det möjligt.

Genvägen Nijákvágge – för den som har gott om tid

Det klichéartade talesättet ”genvägar är ofta senvägar” exemplifieras på ett utmärkt sätt av Nijákvágge som erbjuder en betydligt kortare väg jämfört med att runda norr om fjället Niják. Med detta vägval får vandraren uppleva en av Sareks veritabla bakgårdar, där frostsprängt stenskravel samlats i högar, drivor och fält. Med andra ord - oemotståndligt för varje Sarekvän!

Det är juli 2021 och jag befinner mig i norra delen av Ruohtesvágge. Lägerplatsen är min femte i Sarek denna varma och myggrika sommar. Men jag är inte ensam – tältet delar jag med min gode vän Anders. Inte den vanlige Anders, han som jag oftast har gått tillsammans med och som finns med i många av mina skriverier här på Utsidan. Nej, detta är en annan Anders. Lustigt nog är båda två professorer på Tekniska högskolan i Lund och känner varandra väl.

Den Stora Grå. Och om fasaden som rämnade

Lunds kommun har knappast rykte om sig att vara en skogskommun, men vi har faktiskt några ganska stora barrskogsområden. Ett av de största är Vombs fure som ligger precis söder om Vombsjön. För något tiotal år sedan hittade man tillfälligt en kringflygande lappuggla i den skogen. Och nu var det dags igen. På årets sista dag 2022 upptäcktes en individ på eftermiddagen, strax före skymningen. Men det var inte många fågelskådare som fick se den.

Lappugglan är normalt en norrlandsfågel – åtminstone har den alltid betraktats som det. Samtidigt kan den ibland förflytta sig långa sträckor vilket Ove Stefansson beskriver i sin bok Nordanskogens vagabond. Lappugglan. På senare tid har häckningar konstaterats så långt söderut som Blekinge.


Glöm allt du lärt dig om vandringsskor

Sneakers och löparskor kan vara bekväma för enklare promenader, men de är inte designade för de utmaningar som vandring kan erbjuda. Ojämn terräng, ...